Vi hade bokat en bussresa samtidigt som Göteborg-Victor från Kampot till Phnom Penh och trodde vi skulle få åka samma buss som honom men på morgonen  så kom en liten minibuss och plockade upp oss men Victor blev tillsagd att vänta tills hans buss kom. Så vi sa adjö till varandra och hoppade in på platserna längst bak som vi blev tillsagda. Dessa platserna kändes väldigt dåliga då det satt en gubbe på halva Johannas säte och Julias huvud dunkade in i en skruv nästintill hela resan då vägarna var riktigt dåliga och det var så himla trångt. Men denna bussresan tog ca 4h med ett stopp på en bensinmack och då tog vi chansen att köpa våra älskade Oreos. En rolig grej är att i början av denna resan brukade vi alltid köpa ett paket och dela på, men Johanna lade snabbt märke till att vi aldrig delade jämnt på detta så Julia är verkligen ett kakmonster och kan äta 3 kakor på samma tid som Johanna ätit en halv. Så nu har det slutat upp med att vi köper varsitt paket och Julias som oftast tar slut först får be på sina knän för att få endast en till kaka från Johannas paket. Vi blev avsläppta på en busstation och fick ta tuctuc den sista biten. Vi rullade in framför ännu ett mad monkey hostel och när vi stod och betala för tuctucen kom Victor inrullandes på en moped!! Vi fick inte riktigt checka in ännu och Daniel, som är Victors Göteborg kompis som vi tidigare mött på Ko Rong öarna var redan här i Kambodjas huvudstad så vi gick över gatan där Mad monkeys resturang var. Där satt Daniel med tre andra svenskar och vi käkade lite lunch tillsammans. Efter det skulle de möta upp alla de andra göteborgarna som var på ett annat hostel så vi skiljdes åt där ett litet tag men hade bestämt oss för att äta en gemensam middag på en indisk resturang som de sa skulle vara jättegod! När vi fördröjde vår tid tills vi fick checka in så kollade vi läget i stan. Som jag tidigare nämnde är alltså detta Kambodjas huvudstad, så fanns en hel del trafik och affärer. Men vi var trötta och orkade inte riktigt utforska allt i värmen med våra ryggsäckar. Så vi gick tillbaka till hostelet och fick checka in! Vi sov denna gången i en 12-bäddssoval. Så vi tog en siesta det första vi gjorde när vi checkade in och vaknade av att Victor och Daniel stod där och snacka, i samma sovsal som oss! Victor hade nämligen sängen bredvid oss och Daniel en på den andra avdelningen av Mad monkey. Vi fixade till oss för att sedan utnyttja den gratis drinken man får som välkommsdrink på Mad monkey och vänta in dem andra svenskarna som också med på den indiska middagen. Väl på plats på den indiska restaurangen beslutade vi oss för att lura alla vi såg att det var Daniels födelsedag denna kvällen, fast det var det inte.. han skulle ta flyget hem till Sverige denna natten och han som tidigare kvällar visat sig svagast när det gäller alkohol (går hem kl 23 vissa kvällar 😉)  så denna natten skulle vi se till att han verkligen skulle festa in i det sista!! Trevligt var det på den indiska restaurangen, alla tog chicken ticka masala förutom Julia som fortfarande kör sitt vegetariska race. Vi fick resturangen att komma med maten på fat medan de hade satt på "Happy birthday" i högtalarn, det var även här och nu Johanna också blev helt galen i naanbröd! Kvällen fortsatte sedan på Mad monkey där vi fick gratis popcorn och lyckade fylla Daniel ganska bra, men det var andra som hjälpte till då vi hade spridit det till hela baren att det var hans 25års dag så det bjöds på både sång och shotts. Vi gick hem relativt tidigt då vi alla var ganska trötta men ändå slog vi nog rekord på Daniels längsta utekväll. Dagen därefter vaknade vi upp och Victor hade begett sig till Vietnam. Vi hade bestämt oss för att åka till Killing feels och S-17 som är då till minne av the röda khmerernas regim under Pol Pots tid. Killing feels är ett stort fält med massgravar där ca 3 miljoner människor begravdes och S-17 är ett museum även från Pol Pots tid. Detta museum användes förr som fängelse för offren från Pol Pot och där visades tortyrkammare, bilder på de utsatta samt redskap. Det dog ca mellan 14 000-20 000 fångar inuti detta fängelset och endast 7 fångar överlevde vistelsen där.  Detta var väldigt hemskt att se på och komma så nära det på något vis. Att ha gått i samma salar så frisk, men att veta att för bara för 40 år sedan svalt och torterades människor, så väl som kvinnor och barn inuti dessa salar känns så overkligt men framförallt orättvist. Samma känsla uppstod när vi gick ute på Killing Fields när man fortfarande kunde se kläder från de begravda, och att skelett och tänder kunde fortfarande hittas nere i marken. Det blev helt enkelt väldigt mycket intryck den dagen och vi var väldigt slut på energi så vi åkte hem till vårt hostel igen, köpte donuts och hade en myskväll för att sedan gå och lägga oss tidigt. Men vår sömn varade inte så länge då vi sov somsagt i sovsal med 10 andra, så när dem hade festat klart för natten började dem härja o skrika. Och fulla och dumma som dem var började lysa på oss och frågade om det var vi som luktade äckligt!? Men de kom senare fram till att det var en av dem som hade köpt en tonfiskbaugette som gjorde att hela sovsalen luktade fisk 😩 vi lyckas ändå somna om och tidigt bege oss ut på gatorna. Vi började dagen med frukost på Mad monkey. Ett par pannkakor dränkta i sirap och två toast med brunabönor och ägg på. Efter det bestämde vi oss för att ta oss till en stor marknad, vi tog en tuctuc dit och strösade in på markaden. Här fanns typ allt skit du kan drömma om. Det var inte så mycket folk, mest kambodjaner men marknaden var så fylld på grejer så gångarna var en halv meter breda. Denna marknaden var under tält så det hettade på ganska rejält där inuti. Samtidigt som de sålde kläder och tavlor sålde det även mat, hela kycklingar och illaluktande grytor. Efter vi hade gått runt och runt härinne beslutade vi oss tomhänt att fly därifrån för att söka efter frisk luft. Vi kom till en väldigt fräsch men lite dyrare affär och shoppade loss redan där. Där inne köpte vi två fina handväskor, ett par byxor, en plånbok och det efterlängtade Uno't. Vi har spelat så mycket skitgubbe och finns i sjön så det var dags med lite förändring. Vi gick vidare och fann ännu mer shopping. Tex ett par jeans till Julia, då hon anser att det inte finns några jeans i hela Sverige/på nätet som passar henne så var det ett tvunget köp trotts att det är sjukt opraktiskt att bära runt på nu under resans gång. Men ett måste är trotts allt ett måste! 

Vi åkte tillbaka till Mad monkey efter en hel dag på stan. Vi satte oss på Mad monkeys resturang då vi hade checkat ut från vår sovsal eftersom vi hade bokat in bussen till Siem Reap denna kvällen. Vi satt där en väldigt lång stund då vår buss inte skulle gå från kl 23:30. Vi åt mat & spelade lite Uno. Men sen började Julia må väldigt väldigt illa så mellan kl 19:30 och tills vi var tvungna att åka till bussen sprang hon fram & tillbaka till toaletten för att spy. Två missar då spyan kom lite hela tiden oväntat så hade vi planerat att när Julia mådde någorlunda bra kunde Johanna gå på toaletten men då fick Julia ett anfall och var tvungen att spy men personalen pekade fort åt en annan toalett. Samt en gång hann hon inte helt springa till toaletten så hon sprang och spydde på samma gång framför ett gäng som satt och åt sin kvällsmat. Fräscht 😄.. det kändes just då det perfekta läget att lämna  Phnom Penh. Så vi åkte till bussstationen, Julia hade då hunnit tömma hela magen så ingen spya på denna bussen iallafall och vi fick nog den mest perfekta bussresan med sängar som säten!! Så på denna nattbuss fick vi äntligen vår första och bästa sömn på några dagar 😍 Vår nästa destination blir Siem Reap och den får ni alldeles strax läsa om! Xoxo